Den ända känslan är ångest
Tack för alla trevliga kommentarer!
Trots mediciner bla antidepressiva känner jag dagligen ångest /rädsla för nästan allt som jag måste göra. Antidepressiva medicinerna gör att jag känner mig som en zombie som saknar alla andra normala känslor än rädslan.
Jag är aldrig glad som förut, jag gråter inte ,tidigare grät jag t.o.m. när jag läste något sorgligt.Jag är inte arg heller.
Tidigare var jag en känslomänniska som styrdes av mina känslor. Nu styr rädslan.
Jag har svårt att t.o.m. träffa mina barn och barnbarn pga ångesten och det känns hemskt! Jag isolerar mig mer och mer.
JAg har ju inget som tvingar mig ut då jag har sjukersättning. Saknar mitt arbete som jag har fortfarande kvar men känner att jag ej skulle klara av att arbeta pga ångesten som gör mig stel av skräck nästan. Inom mig skriker jag men inget hörs eller syns utåt!
Jag har inga andra mediciner mot ångesten än de antidepressiva (Cymbalta 90 mg) och de tcyks inte hjälpa.Har provat olika mediciner enligt läkarens ordination men ångesten har bara blivit värre.
Jag vet att jag har ingenting egentligen att vara rädd för men det hjälper inte att tänka så!
Har i all fall haft stora förluster under de senaste 3 åren: Min make, mitt arbete som jag verkligen engagerade mig i och mitt barnbarn som kidnappades.
Det var lite om ångesten som så många lider av och som man inte förstår om man ej själv drabbats!
Skriv gärna och kommentera!
mvh/MF
Trots mediciner bla antidepressiva känner jag dagligen ångest /rädsla för nästan allt som jag måste göra. Antidepressiva medicinerna gör att jag känner mig som en zombie som saknar alla andra normala känslor än rädslan.
Jag är aldrig glad som förut, jag gråter inte ,tidigare grät jag t.o.m. när jag läste något sorgligt.Jag är inte arg heller.
Tidigare var jag en känslomänniska som styrdes av mina känslor. Nu styr rädslan.
Jag har svårt att t.o.m. träffa mina barn och barnbarn pga ångesten och det känns hemskt! Jag isolerar mig mer och mer.
JAg har ju inget som tvingar mig ut då jag har sjukersättning. Saknar mitt arbete som jag har fortfarande kvar men känner att jag ej skulle klara av att arbeta pga ångesten som gör mig stel av skräck nästan. Inom mig skriker jag men inget hörs eller syns utåt!
Jag har inga andra mediciner mot ångesten än de antidepressiva (Cymbalta 90 mg) och de tcyks inte hjälpa.Har provat olika mediciner enligt läkarens ordination men ångesten har bara blivit värre.
Jag vet att jag har ingenting egentligen att vara rädd för men det hjälper inte att tänka så!
Har i all fall haft stora förluster under de senaste 3 åren: Min make, mitt arbete som jag verkligen engagerade mig i och mitt barnbarn som kidnappades.
Det var lite om ångesten som så många lider av och som man inte förstår om man ej själv drabbats!
Skriv gärna och kommentera!
mvh/MF
Kommentarer
Postat av: Jessica
Hej!
Vill säga att jag känner igen mig på den där delen med att man varken blir jätteglad eller jätteledsen. Känslorna trubbas av. Vilket medförde för mig att jag sörjade sakna empati för alla mina vänner.
Förlorade nästan en vän och sen dess så slutade jag med medicinen. Så jag gick enbart i terapi, och det visade sig nu att jag har struma. och det är därför jag hade en depression. kram
Trackback
